Den magiska gränsen är nu överskriden inte för att det direkt gett mig det lugnet jag hela tiden trott jag skulle få...
Här finns alltid plats för oro kring hur vår bebis har det där inne egentligen,efs jag alltid trott man ska känna mer än vad jag gör så oroar det givetvis mig till och från efs symtomen vissa veckor är betydligt svagare än andra veckor...
Denna veckan har varit lik vecka 8 då jag hejdlöst grät och oroade mig...
Försöker tänka på vad läkaren sa vid VUL:et som vi gjorde den 27/5.. -Ingenting talar för att du ska få MF nu men självklart kunde hon ju inget garantera...
Ett gräl med mina föräldrar är ju eg den utlösande faktorn till min oro denna gången,jag är oerhört ledsen...
Hoppas det ska kännas bättre snart efs som sagt jag mår bra förövrigt..inga blödningar eller smärtor så allt borde vara bra med vår bebis....
Nu ska jag kila in i Andra trimestern och försöka koppla av och njuta av det här!!!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Förstår, vet o minns allt för väl all oro man hinner känna... det hör till... Tror även att i stort sett alla (ink. jag) fortsätter med denna oro efter den lille/a har tittat ut o att det fortsätter tills "ungen" är runt de 30... så bered dig på att slappna av när du är sisådär 55-60 år :-)
Grattis till vecka 13!!
Kram Anna (Annaomasse) med Daniel
Skicka en kommentar